Trött och glad tjej.

min dag började fruktansvärt segt i morse, men har mig själv att skylla på, och lite victor. höhö. nejmen, jag vaknade iallafall klockan kvar i åtta, och tio i var det bara hoppa ur sängen, packa gympa väska, borsta tänderna och dra. jusste, igår upptäckte jag att det stramade på framsidan av mina båda vader, och det gjorde det på gympan också så jag frågade om råd. både sofia, johanna och kent trodde att det kunde vara benhinsinflamation, eller vad det var det hette. och om det är det går jag och dör. det kanske inte är så farligt, men vafan, jag vill inte ha något sånt skit. :(
jaja, nog om det. skolan var segare än segast, men rolig och jag skrattade åt inprincip bara för att jag var så trött. ni vet hur man kan vara sent på kvällen, och bara sitter och skrattar för sig själv åt urfåniga saker. känner ni igen er? i vilket fall som helst var det ungefär så jag kände mig. sen bestämde jag mig för att gå hem och sova, så därför tänkte jag gör det nu. fast först ska jag kolla toppismodel.

och ikväll kommer min favorit hit. tackar vi inte nej till vill jag med all sanorlikhet lova. <3

du du du du du du du du du!


kvällarna med er, <3

Tick-tack, stanna upp!

var nyss ute med hundarna. samtidigt knaprade jag på ett "emma tällö äpple". ni vet sånna där gröna, hårda och sura äpplen. dom kopplar mig raka vägen till emma, vilket får mig att inse hur mycket jag saknar henne. och inte bara henne, utan allt folk som försvunnit ur mitt liv. det behöver inte vara att dom har flyttat här ifrån, det kan lika väl vara att dom börjat i skolan i södertälje respektive nyköping, vilket gör att man ändå knappt har tid att se dom. det är skrämande hur tiden vänder upp och ner på allting. det finns så många tider jag skulle vilja ha tillbaka och uppleva om och om igen, stunder man aldrig glömmer. det är rätt sjukt hur mycket minnen man samlar på sig under en hel livstid, inte sant?
det jag kanske vill säga som inte riktigt framgår i texten är hur läskig tiden är. jag tycker verkligen den, och det känns som att allt går så ruskigt snabbt, som att man inte kommer hinna med allt man vill göra innan man dör. tidigt att planera nu, jag har ju iallafaqll minst kanske 40 år framför mig, kanske mer, kanske mindre. jag är iallafall rädd...

Du förtrollar mig, får mig att glömma verkligheten.

hittade en bra låt till med min älskling : bump in the road . jag får inte nog alltså, han är bäst!

iallafall, när denna månaden är slut, vilket innbär endast två dagar till, händer två saker. eller händer och händer. för det första, jag har haft godislöfte i ett år, ännu en gång om man vill säga så. har räknat ut att jag haft godislöfte 47 månader, vilket innefattar ungefär 25% av mitt liv. det är lite småsjukt, men det är dagens sanning.
den andra saken är, att när denna månaden är slut så blir det ingen mer läsk, godis ( fortsätter ), chips, glass, kakor, bullar, pizza, mcdonalds, pommes eller något i den stilen. jag påstår inte att det kommer bli lätt, men jag ska fan övervinna mitt sug, eller vad man ska säga. :) men jag kommer klara det, bara för att jag är så bra, höhö.

just nu saknar jag carolina något otroligt mycket! men hon kommer hit imorgon, och då finns det mycket att prata om. dessutom ska vi springa. och linis, jag älskar dig av hela mitt hjärta, glöm aldrig det! <3

du är speciell!